Trummor och slagverk

Allt börjar med en idé. Kanske vill du komma in i en orkester. Kanske vill du ta ditt spel till en helt ny nivå.

Funktionell anatomi i hjärtat av din teknik, i musikens tjänst!

I en musikers dagliga utövande är kroppen ett verktyg i det musikaliska uttryckets tjänst.

Den bär artistens musikaliska val och avsikter. Den är den primära länken mellan tankarna och de klanger som blir resultatet i slutet av processen.

Denna länk kan störas av olika spänningar, både mentala och muskulära.

Att uppnå den ”perfekta” rörelsen kräver en subtil samstämmighet mellan sinne och kropp.

Med andra ord en perfekt symbios mellan perception, avsikt och utförande.

Att lära sig ett instrument tar lång tid, för att spelet ska bli flytande och uttrycksfullt.

Musikerns öra analyserar ögonblicket och skickar informationen till hjärnan, som sedan ”kommenderar” de lemmar som deltar i den instrumentala rörelsen.

Ur denna rörelse föds klangen. Ur denna klang, och ur dem som föregår eller följer den, föds musiken.

Många parametrar spelar in i detta fenomen:

Andning – Stress – Mental förberedelse – Funktionell fysiologi – Fysiska förmågor – Muskulära förnimmelser – Spänning – Ergonomi – Ställning vid instrumentet…

Efter att på ett lysande sätt ha utforskat och förklarat alla dessa fenomen för andra instrumentfamiljer vänder sig Marc Papillon i den här boken till trumslagare och slagverkare.

Beroende på musikstil eller sammanhang kan trumslagarens ”roll” variera mycket.

Den kraft som krävs, finess i fraseringen, rytmisk precision, självständighet och koordination är trumfärdigheter som alla kräver stor kontroll över kroppen.

Dessutom är trumsetet ett instrument som engagerar alla fyra lemmar.

För en trumslagare beror den lätthetens koreografi som Xavier Gagnepain har definierat på väldigt många parametrar.

Sittställningen på pallen och dess höjd – Greppet om stockarna – Uppställningen av trummor och cymbaler – Kontrollen av andning och stress – Ryggens position – Samspelet mellan handleder, underarmar, armar och axlar – Avspänningen efter varje slag – Fötternas position på pedalerna – Fotlederna…

Alla dessa parametrar hänger förstås samman med varje trumslagares kroppsbyggnad.

Därför verkar det mig väsentligt att känna sin kropp och de olika muskelgrupper som är inblandade i trumspel.

Utan någon dogmatism vill Marc Papillon i den här boken hjälpa oss att bättre förstå och bättre uppfatta de fysiska utmaningarna, så att alla kan undvika de åkommor som alltför ofta förknippas med intensivt trumspel: olika former av seninflammation, ryggsmärtor, nacksmärtor, ländryggssmärtor…

Förklaringarnas tydlighet och illustrationernas relevans kommer, det är jag säker på, att göra det möjligt för alla att befria sig från all spänning och även att förbättra både sin snabbhet och sin musikalitet, genom att balansera denna otroliga ekvation som förbinder rörelse med musik.

Franck Agulhon – Trumslagare och lärare

”Sväva som en fjäril, stick som ett bi”

Denna replik av Muhammad Ali, som den store Roy Haynes själv tolkade för mig när han, liksom Miles Davis, drog en parallell mellan trumslagaren och boxaren, återkommer ofta i min undervisning, eller när jag försöker förklara swing eller groove på trummor för elever i alla åldrar och på alla nivåer: ”Sväva som en fjäril, stick som ett bi!”

”Sväva som en fjäril, stick som ett bi!” För mig uttrycker det, åtminstone delvis, vad trumslagare bör sträva efter, helst med en verklig medvetenhet om hur de ska använda sin kropp optimalt. Att känna rytmen är en sak; att översätta den känslan är en annan. Efter en lång lärotid bör trumslagaren, bandets verkliga hjärta, enligt min mening förkroppsliga en smidig och dynamisk helhet, som förenar lätthet eller kraft med en stabil grund, lugn med energi, precision med snabbhet, allt utan att någonsin glömma den musik hen ackompanjerar eller skapar… Så den dag en Papillon (franska för fjäril) knackade på min dörr, rekommenderad av en före detta praktikant som jag hade handlett inför den statliga lärarexamen och som hade sett hur jag arbetar med elever, var det säkert ingen slump! Eller kanske ändå? Men Marc Fjäril, som förlåter mig att jag leker med hans efternamn, kom inte bara för att be mig skriva ett förord till hans senaste bok. Utan något missionerande, även om han delar sina upptäckter med uppenbar passion (i synnerhet sitt arbete med att förebygga dystoni), tog han sig tid att förklara alla detaljer i sitt arbete och sitt förhållningssätt, som han framför allt ser som fysiologiskt förebyggande. Under vårt möte gjorde han mig bland annat medveten om vikten av vissa begrepp och visade mig hur illa valda eller felanvända ord kan leda till verklig skada.

Att be en elev ”slappna av” i axlarna, eller tala om en ”lös” handled, uttryck som många lärare använder dagligen, verkar faktiskt absurt som ett sätt att beskriva det som i verkligheten måste kontrolleras medvetet och ”hållas”, raka motsatsen till det som skulle kunna uppfattas som ”släppa” eller ”slappt”.

Det är bara ett exempel, men om ett enda möte på 30 minuter räckte för att jag skulle inse hur vana mina senor var vid att hålla min handled (för det är deras roll, vilket bokens många illustrerade planscher tydligt visar), föreställ dig hur mycket den här boken kan hjälpa dem som söker svar och en metod för att bättre behärska sin andning, sitt muskelminne eller ergonomin i sin ställning, genom att låta rätt nervinformation flöda för varje rörelse eller mikrorörelse som trumspelet kräver, vare sig den är subtil och mjuk eller tvärtom energisk och ihållande.

Liksom i klassisk dans kommer trumslagare som på sin trumpall hanterar rörelser som respekterar en rörelsefysiologi med ursprung i axlarna eller bäckenet att förebygga eventuella åkommor. Vi har många exempel på mycket berömda trumslagare vars ”vridna” ställning eller synbart stela rörelser mycket väl kan leda till framtida smärta. Jag har däremot märkt att kvinnliga trumslagare ofta var väl placerade på bäckenet och generellt visade mindre stelhet.

Hur som helst kommer rätt information för en stöttad bål och en kontrollerad rörelse, för var och en av oss, att undvika onödig spänning (viss spänning är nyttig, men bara mycket kortvarigt) och optimera det arbete som krävs för att förflytta lemmarna, samtidigt som frasering, koordination eller önskad volym flödar lättare. Den här boken, som ägnas åt varje viktig del av vår kropp (i bilder med förklarande text), en anatomi som trumspelet ofta tar i anspråk på ett koordinerat sätt, kommer utan tvivel att skärpa allas blick och, som för mig, leda till en välgörande insikt, oavsett läsarens nivå.

All min tacksamhet till Marc Papillon för detta genomtänkta verk, som utan tvivel kommer att gagna många, och varmt tack för att du anförtrodde mig detta andra förord.

Laurent Bataille – Trumslagare och lärare